Runorna som formade Norden

Runorna är bland de mest kraftfulla symbolerna i det nordiska arvet. Med dessa symboler ristades minnen, lagar och berättelser, varav många fortfarande kan läsas på runstenar runt om i Skandinavien. Den yngre futharken växte fram i Norden på 700-talet som en vidareutveckling av den äldre futharken som användes söderut i Europa. Den yngre futharken var bättre anpassad till de nordiska språken, och den bestod av 16 runor – färre än den äldre futharkens 24 tecken.

För vikingarna var runorna mer än bara bokstäver. De var även symboler för gudar, ting och krafter. När den metoniska cykeln, ett kalendersystem som baserades på månens position och som introducerade gyllental, nådde Norden fick runorna ytterligare en roll där de ersatte de europeiska talen som runiska gyllental. Vikingarna hade ju inga siffror.

När kristendomen spreds över Norden från 1000-talet och framåt började runorna gradvis försvinna. Det latinska alfabetet som kyrkan förde med sig tog över som den dominerande skriften. Med tiden försvann runorna ur vardagen, men deras närvaro finns kvar – ristade i sten, bevarad i folktron och levande i Nordens symboliska själ.

Läs mer om vikingarnas värld på Rúnabloggen.