Runorna som formade Norden

Runorna är bland de mest kraftfulla symbolerna i det nordiska arvet. Med dessa symboler ristades minnen, lagar och berättelser, varav många fortfarande kan läsas på runstenar runt om i Skandinavien. Den yngre futharken växte fram omkring 700-talet och blev vikingatidens alfabet. Den bestod av 16 runor – färre än de 24 tecknen i den äldre futharken som användes längre söderut. 

För vikingarna var runorna mer än bara bokstäver. De var symboler för gudar, ting och krafter. Runorna användes också i runstavarna, eviga kalendrar som hjälpte till att hålla reda på solstånd, dagjämningar och högtider. Här representerade de gyllentalen i den runiska kalendern. På så sätt blev runorna en bro mellan människans värld och universums kosmiska rytm.

När kristendomen spreds över Norden från 1000-talet och framåt började runorna gradvis försvinna. Det latinska alfabetet som kyrkan förde med sig tog över som den dominerande skriften. Med tiden försvann runorna ur vardagen, men deras närvaro finns kvar – ristade i sten, bevarad i folktron och levande i Nordens symboliska själ.

Hos Rúna Sigrlinn hedrar vi detta arv genom att låta runor ersätta moderna siffror på våra urtavlor. Varje klocka bär spåren av ett uråldrigt språk – återskapat för vår tid.