Varukorg
Din varukorg är tom, men det behöver den inte vara.
Myternas mening
Nordisk mytologi var inte bara berättelser om gudar och hjältar. För vikingarna var den ett sätt att förstå världen, en ram som gav mening åt både vardagliga händelser och kosmiska skeenden. Den uttryckte samspelet mellan ljus och mörker, ordning och kaos, liv och död.
Till skillnad från många civilisationer som såg tiden som en rak linje, uppfattade vikingarna den som cyklisk. Årstiderna, månens faser och naturens rytmer återkom ständigt – och likaså gjorde världens stora skeenden. Livet rörde sig i cykler av skapelse, förstörelse och återfödelse.
Det yttersta uttrycket för detta var Ragnarök, den stora slutstriden där gudar och jättar möts, världen faller – och en ny värld reser sig ur havet, grön och full av liv. Ingenting var evigt, men ingenting försvann helt. Detta gav vikingarnas världsbild både ödmjukhet och kraft: allt förändras, men allt återvänder.
Runornas kraft och magins plats
Runorna var mer än ett alfabet. De sågs som heliga tecken, uråldriga symboler som bar på världens dolda krafter. Oden själv hade offrat sig för att få kunskapen om dem, och därför ansågs runorna ha makt över öde, natur och andevärld.
Magi – särskilt sejd – var en djupt integrerad del av kulturen. Den användes för att se in i framtiden, påverka skeenden eller söka skydd. Gudar som Freja och Oden behärskade sejdens mysterier, och många vikingar såg magin som lika verklig som vinden och vattnet.
Myterna levde i sagorna som berättades vid härden, i skaldediktningen, i symbolerna på smycken och vapen och i de ritualer som utfördes vid högtider. De gav människor en förståelse av mod, ära, lojalitet och de krafter som styr världen.
Än idag fortsätter nordisk mytologi att fascinera. Den talar om människans storslagenhet och sårbarhet, om kampen mellan ordning och kaos och om hoppet som alltid överlever även den mörkaste natt. Genom dessa berättelser får vi en unik inblick i vikingarnas tankevärld – och i den kultur som formade Norden.