Måncykeln och de gyllene talen

Måncykeln, eller den metoniska cykeln, är ett av de äldsta kända systemen för att förstå hur solens år och månens faser hänger samman. Cykeln uppfanns av den grekiske astronomen Meton omkring år 432 f.Kr., som upptäckte att månens fas återkommer nästan exakt samma dag vart nittonde år.

För att hålla ordning på dessa nitton år användes de gyllene talen – siffror som gav varje år i cykeln en särskild position. Med hjälp av dem kunde man förutsäga månens faser, bestämma tidpunkter för högtider och förstå årstidernas återkommande rytm.

I Norden fick detta system en unik och symbolisk form. I stället för siffror använde man runorna från den yngre futharken, som ristades in på runstavar eller primstavar – trästavar som fungerade som evighetskalendrar. Varje runa symboliserade ett av de gyllene talen och därmed sin plats i den metoniska cykeln. På så sätt blev runorna inte bara ett skriftspråk utan även ett kosmiskt verktyg för att tolka himlens mönster.

Runorna knöt samman människan med naturens cykler – solens vandring, månens skiftningar och tidens eviga kretslopp. Genom att låta dessa runor pryda våra urtavlor för vi arvet vidare. Rúna Sigrlinn hedrar den nordiska idén om tid som en cirkel, och förvandlar ett urgammalt system till en modern symbol.

Läs mer om runorna som formade vikingarnas värld här.