Sejd och galdr — Magi och spådom i vikingarnas vardag

Sejd och galdr var magiska riter och sånger som vikingarna använde för att påverka ödet, skydda familjen eller kalla på gudarnas hjälp. Sejd kunde inkludera spådomar, bön och ceremonier, och det utövades ofta av völvor och sierskor som hade särskild kunskap om de osynliga krafterna.

Völvor reste mellan byar och offerplatser, och deras ritualer kunde spå framtiden, bota sjukdomar eller ge råd inför viktiga beslut. Galdr, däremot, var röst- eller runmagi, där sånger och formuleringar hade kraft att påverka både människor och natur. Dessa ritualer kunde vara både starka och farliga, eftersom de kontaktade krafter som kunde ge både välsignelse och olycka.

Sejd och galdr var inte bara praktiska – de var också symboler för vikingarnas förståelse av världen, där människans vilja och ödet samspelade med gudarnas kraft. Magiska ritualer hölls ofta vid heliga platser, som lundar, källor eller runstenar, och kunde kombineras med offergåvor eller symboliska handlingar.

Berättelserna om sejd och galdr visar hur myt, magi och vardag levde sida vid sida i vikingarnas kultur. Völvornas kunskap och runornas kraft var en länk mellan människan och gudarna, och gav trygghet i ett liv fyllt av osäkerheter.